Jag heter Christina Hellström och jag gör sånger om saker och ting som jag inspirerats av i vardagen och av människor jag mött i livet och i de böcker jag läst. När jag var liten sjöng och spelade min mamma mycket för mig. Hon spelade Schuberts "Lieder” och Taubevisor på piano, Alice Tegnér och sånger i den stilen. Sen blev det jag som sjöng för mina pojkar Tomas och Håkan. 
Som barn tyckte jag om att spela teater och att sjunga. När jag var fem år fick jag börja i en teaterverksamhet för barn, "Kottarna" (knutet till "Vi som vill opp"). Där skrämde jag de andra barnen med att berätta sagor av bröderna Grimm som min far läst ocencurerade för mig, så fröknarna bad mig sluta.
Mitt första sångframträdande var också som femåring. Filmen "Hemsöborna" spelades in 1944 på Vindö i Stockholms skärgård där vi bodde om somrarna. Min syster och jag bjöd in hela filmsällskapet till "Cirkus hos Lindströms" (Mina föräldrar blev överraskade). På bilden kan man se Adolf Jahr (nr 2 från höger).

Mitt första yrke var småskollärare och det innebar mycket sjungande för barnen. Efter fyra år i skolvärlden ville jag veta mera om hur barn tänkte och kände. Jag började läsa psykologi och pedagogik vid dåvarande Stockholms Högskola.
Efter många år som psykolog vid BUP i Stockholm och Göteborg började jag forska vid   Psykologiska institutionen i Gbg. Under min tid där som doktor och docent har jag bl.a studerat tidsupplevelsen vid långvarig smärta.
Flera av mina visor handlar också om tankar kring tiden.

Om du klickar på länken "Publikationer" nedan så kan du läsa något om min forskning.